Hon & han...

...en lyckad kille & en lycklig tjej!

Hon är lycklig för att hon har en lyckad kille & han är lyckad för att han gör henne lycklig , eller hur blir det?

______________________________________
Mer intressanta tankar om att lyckas, lycka, lyckan, lyckat & Vadsomhelst

Jag är inte den som är den...

Nu ska jag ge fan i att vara "den som är den", när jag egentligen är den andra!
Jag halkade lite snett, det blev för mycket sjukdom helt enkelt.
Inget jag behöver ägna resten av året att gnälla över.

Är man född tiger så är man & alla tigrar drar sej undan & slickar sina sår i ensamhet...
-Visst, det kan bli en del självömkan & dramatiska snyftningar där i utanförskapet, men när tigern är återhämtad & energin påfylld igen, är sjukdomstiden helt bortglömd & ingen kan längre hejda kattens framfart!

It´s a fact man:
-En tiger ger sej aldrig!

Dagens tema verkar vara "dom andra" & helt uppriktigt, i hjärtat, klingar det inte så illa i mina öron längre!
Jag kan till & med vilja vara en av "dom andra" nu för tiden. Jag tycker inte alls det behöver vara så fel att bli ihopklumpad med "dom andra" & ingå i någonslags vanlighet med en lång svans av fördomar ringlandes efter mej!

-Nej, hellre det, än som det var då...
Då när hela världen tillhörde Dom andra & jag var en anpassningsstörd dödslängtan!
Jag hatade er alla!
Hatade "Dom ASEN!"

-Okej, missförstå mej rätt nu, vänner!
Jag har inte sållat mej till mobbarna när jag jublar över att vara en del av Dom andra, jag har bara slutat att vara utanför...
Jag har valt att vara delaktig idag.
En del av mänskligheten.

Jag är inte längre på flykt!

Idag, för exakt tre år sen, gav jag upp helt & slutade ett 17 år långt missbruk!
Som ni säkert förstår har hela mitt liv handlat om "Dom andra"!
Jag mot er.
I alla lägen.

Jag har alltid tänkt att mitt knarkande handlat om verklighetsflykt....
Till viss del sant, det är min egen verklighet jag sprungit ifrån, försökt medicinera mej frisk från utanförskapet & begäret inuti, allt för att klara av att leva helt enkelt!
Det fanns en tid när drogerna faktiskt fungerade & jag var totalt förälskad, blixtkär, trollbunden & allt omkring mej bara flöt prickfritt fram!

Sen kom sveket!
Min livs stora förälskelse ville inte längre veta av mej, gav mej ingen tillfredsställelse & tomheten, utanförskapet & hungern gick inte längre att bota!
Det enda som var kvar var tvånget att använda droger, besattheten av att hitta tillbaka till den där blixtförälskelsen & en mycket sjuk, trött & sliten kvinnokropp på 49kg.

De sista åren i missbruket var ett rent helvete & jag vet att om jag plockar upp där jag slutade, i hopp om att något skulle ha förändrats, tar jag livet av mej om inte polisen hinner hitta mej först & låser in mej igen....

Jag har inget annat val än att fortsätta den väg jag går & hoppas att jag hittar sätt att fungera, vara närvarande i livet & må bra!

-Jag har slutat knarka för att slippa lida, that´s it.

Jag hatade er:

Jag har alltid hatat er, alla ni som lever "som man ska"(skulle kunna använda en utsliten dänga här, men "svenne" har gått i graven så jag skiter i det!)...
Jag intalade mej själv att jag aldrig skulle behöva skaffa betyg, referenser, sparkonto, CV, pensionspoäng osv.
Jag skulle alltid leva i ett laglöst ingenmansland utan skyldigheter eller rättigheter där man tar det man vill ha, dödar om någon kommer för nära & är sin egen skyddsling.
Nu vill jag vara med & leka med er, kämpar för att bli en del av det samhälle jag föraktat så kraftigt & ni ska veta att min stolthet fått ta stryk här!

Jag hade fel.
Jag stal från er & tyckte dessutom att jag hade rätt till det!
Nu ber jag er om hjälp.
Jag ligger framför era fötter & viskar "Förlåt, men jag visste inte bättre!"

____________________________________________

Jag är så in-i-H-vetes tacksam för det "Svenneliv" jag lever idag!
_____________________________________________
Tillägg efter en rökpaus i fönstret:

-Vem fan är som alla andra egentligen & vem vill vara det?
Jag, liksom alla "Dom andra" kan ju bara vara bäst på en sak ändå: Att vara sej själv!

...så vad är det med allt det här kategoriserandet?
VA?
(nu kokar det lite i Cattens hjärnkontor)

Ge fan i att bunta ihop & slå ihjäl, så lever du ett garanterat mycke lyckligare liv!

-Om jag hade sluppit min kära Moders pladder om "alla andras felaktiga sätt att leva"& samhället där ute, "som är så förstörande syndigt & absolut ingenting för vår lilla fina familj" hade jag kanske sluppit att hata er, era djävla AS!

______________________________________________
Läs fler intressanta bloggar (Heja Abbe, Mymlan och Honungspojken mf.) om dom andra, utanförskap(&), brunchrapporten(&), p3(&), mobbning, delaktighet & missbruk

Mästerverk

-Jo, men visst är det så!

Att ligga på noll är den bästa förutsättningen om man vill förändras...
Att vara blank, öppnar upp för vilka ord som helst!

Ett oskrivet blogginlägg kan ju bli ett mästerverk!
_____________________________________
Läs mer om öppet innehåll & insikter

Ett vilset avtryck.

Föga inspirerad & ganska tom i knoppen, men jag kan ju inte bara sitta & vänta på att livet ska "hända"!

-Nä, lite ansträngning & några enkla "do it" krävs faktiskt från min sida, annars är jag rädd att jag kommer ångra mej den dagen det är dags att sluta andas för gott!
Ångra allt jag inte gjorde.
Ångra all tid jag bara "hakade på" & inbillade mej att jag var oförmögen att ta egna initiativ.
Bara för att det var enklare så, just då.

Djäklans lurigt att få balans på livet!
Jag har så svårt att veta om jag följer min sundare röst, eller om det är den destruktiva sången jag valsar efter!
Vad är vad?

Skit samma.
I det stora hela är det bara livet jag pratar om & ger jag fan i att leva det kommer jag aldrig få veta!

Taskigt djupt nergången i de existentiella irrgångarna... nästan dags för poesi & rödvin här!

Slutsnurrat för den här gången.
Lite mer innanför pannbenet nu.
Lite säkrare.

Jag gjorde något.
Jag skrev några rader & dom var mina egna!
Det kan ingen ta ifrån mej.

Jag gjorde ett avtryck.

Jo, det känns lite lättare nu.

Fler intressanta bloggar om existensiella grubblerier, livets hårda skola, livet, inspiration & skrivande

Trösten i att sätta ord på förvirringen.

Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag inte har tänkt alls!
Hur var det nu han uttryckte det... Descartes?

"Jag tänker, alltså finns jag"

Scary! Har det gått så långt?

-Åh, ett livstecken!
Någon vinkade & ropade mitt namn. Han var glad att se mej, det kunde jag läsa på kroppsspråket!
Jag finns tydligen ändå... på något sätt, för någon.
En livsbekräftelse från verkligheten där nere.

-Jo, jag tittar ner på verkligheten numera. Jag bor sju trappor upp i förnämare trakter än då.

Jag ser himmel, tak, spårvagnar & tre stolta kyrktorn från mina fönster.
Jag betraktar små människoliknande varelser på väg mellan olika "viktigheter" i sina liv & jag undrar; vad driver dom?
För just nu har jag inte mycket som får mej att "vara på väg" eller ens hitta något jag kan kalla viktigt i mitt liv.

-Jo, jag har börjat tänka. Jag finns.
Jag antar att det räcker just nu.

Som sagt:
"Det finns mycket att göra sej arg över, men det är inte därför jag är här."

Jag är här för att höra mej själv tänka igen.
Jag är här för att länka mej tillbaka till ProjektPåRiktigt & trösten i att sätta ord på förvirringen.

Jag tänker, jag hör mina tankar & jag har kastat piller burkarna åt hundarna!
-Inga narkotiska preparat, ursäktade jag mej, bara medicin.
Men för många biverkningar placerade mej i glaskupan där verkligheten blev mer & mer avlägsen.
Jag kunde inte längre ställa in skärpan, inte bedöma avstånden mellan mej & marken, inte få kroppen att lyda mina komandon & jag föll illa i en trappa...

Haltar omkring i dimman här uppe & låter tiden jobba i rätt riktning:

Framåt!

Fler bloggar om Filosofier och funderingar, verklighetsflykt, livstecken, mediciner, biverkningar & tillbaka till livet

"Varning för ras!"

Man kan vara drogfri utan att ha roligt, ifall det var någon som tvivlade!

Jag stirrade mej ändå blind på yttre medel, för att fixa mitt inre & det vet jag ju, att det inte fungerar!
Vansinne!

-Snälla mister Doc, fixa mej!
Redan då hörde jag att det skulle barka åt H-vete. Men jag var för fast i tanken på snabb smärtlindring, för att orka lyssna på det örat.
-Mister Doc, gör mej hel & låt mej slippa anpassa mitt liv efter vem jag är! Hjälp mej, istället, att anpassa mej efter det liv, jag tycker att jag borde leva!

Jag har en känslig mage, helt enkelt & jag behöver vara mjuk på handen när jag rör vid den.
Inte svårare än så.
Kanske blev det för mycket nytt, i Cattens liv, på en gång?

-Jag e ju så in i helvete stresstålig & flexibel!

-NOT!

Magen pajade ihop, men jag sprang vidare...
Mister Doc hade piller:
-Vi kan prova många olika preparat, tillslut hittar vi något som passar just dej!

-Ja, mister Doc! Vi leker kemifabrik med min kropp igen! Den leken kan jag allt för väl & jag vet att den garanterar total känslokyla, så let´s go!

"Varning för ras!"

Fler bloggar om medicinska studier, läkare, förnekelse, vansinne
& vanedjur

ProjektPåRiktigt för Djefulen!

Jag kommer tillbaks.
Tillbaks till länken, som fick mej att lyssna på mina egna tankar.
Tillbaks till ProjektPåRiktigt!

Det finns mycket att göra sej arg över, men det är inte därför jag är här...
-Nä, jag behöver hitta hem igen & jag minns inget bättre verktyg än detta.

Min vana trogen, sprang jag på i 180 & glömde stanna till, de där korta sekunderna, som krävs för att hålla rätt kurs.
...så!?

-Just det, här ligger jag nu, vilsen, trött & helt utan riktning igen!

Jag behöver orden. Dom tänkta orden, som blir sådär extra klara när dom kommer på pränt, ni vet!

Oj, oj oj, vad grejor det har hänt dessa tysta månader...
Skulle ta en halv roman att berätta & egentligen är det inte så viktigt, så jag skippar det helt fräckt!

Nu, i dag, tar jag några nya osäkra steg & det är det som räknas!
En sårad tiger med rätt att döda, backar igen.
Kapitulerar inför verkligheten.
ProjektPåRiktigt för Djefulen!

...fortsättning följer...

Fler som är tillbaka igen & delar sina tankar via bloggen!!

Blogg-semester

Jag tar en låång blogg-paus, vänner!
På återseende när jag drabbas av blogg-abstinens!

Det kommer mera...

Bilder från demonstrationen i Göteborg i dag:
Tyvärr är det något strul med blogger, så jag får ladda upp fler senare!




pingat på intressant
Läs även andra bloggares åsikter om Demonstration, FRA-Lagen, Övervakning, integritet, ACTA, Datalagringsdirektivet, Ipred & Göteborg

Ut & demonstrera!

Jag är laddad!

Vi ses om ett par timmar på Gustav Adolfs torg kl 13.00

Jag är utrustad med kamera, så don´t worry om ni inte kan komma; bilder kommer!

Fler som skriver om demonstrationen och övervakningssamhället. (bloggvägg från Scaber_Nestor)

Christian Engström, Maria Ferm, Expr, Badlands Hyena, Leo, UD/RK, fytne, Miss Besserwisser, HAX, Drottningsylt, Pär Ström, federley, Anders Widén, Opassande, Calandrella, Calandrella (igen), Olof's blogg, Satmaran, SVT, SVT2, DN,

pingat på intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Demonstration, FRA-Lagen, Övervakning, integritet, ACTA, Datalagringsdirektivet, Ipred & Göteborg

Bara är...

Som om jag tagit semester från omvärlden & bara lever...
Plötsligt sätter skrivkrampen in.
Just nu är jag bara.
Jag är i ett skönt flow.
Följer med & välkomnar.
Inte så arg...

Ensam i helgen & känner mej ofullständig. Katten Alex har jag ju här, men B är borta & jag saknar oss!

Funderar på om jag är "det där man kallar lycklig" & i så fall:
-Vill jag verkligen vara det? Mår jag inte bättre när det blåser hårt om öronen & backarna är branta?

Det här tillståndet är behagligt, mirakulöst & ofattbart bra, men ändå saknar jag "något".
Jag saknar drivet, kreativiteten & kampen!

Whatever!
Jag passar på att njuta, suga ut det bästa av det bästa & lagra krafter för kommande fighter, för dom kommer, det tvivlar jag inte på!

Fler om varandet, lycka, grubbel, kärlek, ensamhet, skrivkramp & semester

Grattis Catten!

Grattis på 34-årsdagen, du fantastiska Mirakelqvinna!

-Tack tack!

-Det var så lite så... ;)

Jag kan avslöja att min mest efterlängtade födelsedags-aktivitet är att sitta i Barabarellas piercingstudio & bli utsmyckad med två Dermal Anchors, alt. Skindivers!!
Bildbevis på det hela dyker upp senare...


Fler bloggare om födelsedag, födelsedagsbarn, 34, dagens grattis, piercing, anchor & bodyart

Vuxenpoäng

Ett slut kräver självklart en början, det har ni rätt i kära läsare!
Så...?

Här händer det grejer!!
Jag har blivit med både katt & man sen vi hördes sist.

-Jo, det är sant! Den obotliga ensamvargen har skaffat familj & trivs riktigt bra med det åxå!

Min älskade frihet & mitt oberoende, har jag i hjärtat numera, det blir så mycket enklare då!

Jag fyller hela 34 år i morgon, så det är väl dax att skaffa lite vuxenpoäng...
-Vi flyttar ihop, jag & mannen i mitt liv, som kom till slut & mot alla odds!

Från & med nu måste han döpas.
Han lär dyka upp ett par gånger här i bloggen & vad kan passa bättre än "baby"?
Förkortas givetvis "B".

-Katten då?
"Alexander den Store" (alex) har bott hos min mamma de senaste tre åren, men nu fick han äntligen komma hem till "Mama Cat" igen & jag har inte haft en lugn stund sen dess!
Kärlek, kel & lek hela dagarna & så fort jag sätter mej vid datorn klampar han upp framför skärmen & stångar huvet i pannan på mej!
Nu skall jag inte bara skylla på katten, men han har ju inte direkt underlättat bloggandet!

Urban Cat is back!
På återseende vänner!

Läs mer om familjenytt, lycklig familj, sambos, kattmänniska, vuxenpoäng & bloggande

Slutet gott, allting gott!

Läs andra bloggare om 2009, nyårsfirande, nyårshälsning, nyårsfest, tomtebloss, kära tomten, brännbart avfall & Äntligen färdigt!!!!!